...det är jag det! alla är så upprörda över micke j. vissa gråter o sörjer. jag? känner ingenting alls för micke. det känns nästan som han aldrig levde ändå. jag menar, han var så känd, hade sådan stjärnstatus att han nästan kändes som en myt. så på ett sätt har han aldrig funnits för mig. precis på samma sätt som gamla författare som är döda och som varit döda hela mitt liv. de är berättelser, myter för mig. eller så kanske jag bara är i en djup djup förnekelse? hur som helst! till något som finns för mig i allra högsta grad; min skinny dress! den som jag köpte i chile du vet. som jag alltid varit för stor för. nu får jag på mig den! jag städade garderoben lite idag. svinkul o svinbra ur flera synpunkter. nu får grynet även plats med sina små pinaler och jag återupptäcker plagg som legat i en stor hög. det är som att shoppa loss i sin egen affär. den gröna tunikan köpte jag i west ham, london för £1,50. paljetterna klipte jag bort o nu tänkte jag använda den som klänning. hur bra är inte det då? ps. jag gillade ditt förra inlägg. ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar